festivalsommar 2009!

1. Aphex Twin @ Melt! Festival

Framför en stor skärm bakom en borg av baslådor. Inte mycket att titta på men det var en fysisk musikupplevelse, med den tunga basen i bröstet och en publik laddad till max var det bara att dansa...

2. Patrick Wolf @ Melt! Festival & Way Out West

Utstrålning och talang så det räcker och blir över. Lägg där till en massa bra låtar har du en grym spelning. Melt! Festival bjöd på något bättre ljud och ett grymt fototillfälle medan WOW bjöd på kombinationen fler fans och mindre yta.

3. Fever Ray @ Arvikafestivalen & Melt! Festival

Mystiskt, snyggt och väldigt Karin Dreijer. Bara stå, gunga långsamt, känna basen och drömma sig bort.

4. The Mars Volta @ Arvikafestivalen

Såg dem på Hultsfred 2005 också, grymma redan då men aldrig fastnat för dem på skiva. Låter för jävla bra helt enkelt.

5. Robyn @ Way Out West

Nästan för cool. Med gäster som Mapei, Röyksopp och Lykke Li kan det inte gå fel. Sen att Doktor Alban kommer in på slutet är ...

6. Antony & The Johnsons med Göteborgs symfoniker @ Way Out West

Vackert. Jag har aldrig varit med om en så tyst festivalpublik som under denna spelning, i positiv bemärkelse denna gång.

7. Magnetic Man @ Way Out West

Dubstep, en ny kärlek.

8. Dead Prez + Nas @ Way Out West

Lägger jag ihop de två på varandra följande spelningarna platsar de här. Inte lyssnat speciellt mycket på deras senaste men när Dead Prez inleder "They Schools" med Pink Floyd: "we don't want no education...", spelar monsterhiten "It's bigger than Hip Hop" gör det inget. En laddad Nas bjuder sedan på klassiker som "N.Y. State of Mind", "Life's a bitch" och "The World is Yours".

också bra: Röyksopp, Depeche Mode (Arvikapubliken var allmänt seg), Bob Hund (kan bättre, publiken kan mycket bättre), Elenette, Fleet Foxes, Maud Lindström, NIN, Simian Mobile Disco, Digitalism, !!!, Mediengruppe Telekommander, Yuksek, Tiga, Erol Alkan & Boys Noize, Anna Ternheim, Brodinski, Dead Prez, Nas, Amadou & Mariam.

Årets missar:

1. Andrew Bird i Annedalskyrkan

2. Animal Collective

3. För långt bak på Depeche Mode.

4. Basement Jaxx och Teddybears

men orkar inte se allt...

Skankaloss Upplevelsesemester i Gagnef

På Arvikafestivalen råder det nolltolerans mot kombinationen funktionär och alkohol.

När jag på söndagen stod och väntade på min skjuts träffade jag en Malmöit som när han efter 3 dagars volontärarbete tänkt att nu är det väl ok med några öl, jag ska ändå inte jobba något mer. Men det var det icke, när han mitt i natten skulle gå och lägga sig blev han haffad av en ordningsvakt som raskt klippte av hans band och körde ut honom från campingen. Grattis, du får en räkning motsvarande biljettpriset hemskickad! Nu till saken, han berättade om en festival i Gagnef utanför Leksand 24-25 juli. Skankaloss började som en 30 års fest och har nu blivit en liten festival med longboardtävling, bad i Dalälven och några trevliga artister. I år spelar bland andra Dungen, Anna Järvinen, Basutbudet och Hans Appelqvist.

El Perro del Mar

El Perro del Mar släppte första april i år ett nytt album; Love Is Not Pop. Producerat tillsammans med Rasmus Hägg, den ena halvan i det grymt hyllade göteborgsbandet Studio.

Tillsammans skapar de ett album loungeliknande album, i dess bästa bemärkelse. El Perro del Mars röst smälter när den berör rytmiken och ljuden från Rasmus Hägg. Njutbart.

Patrick Wolf

En pan, mitt bland oss, stoltserar med sin androgynitet.

Patrick Wolf återvänder på sitt fjärde album The Bachelor till mänskligheten. Efter hans tredje album The Magic Position var den musikaliska talangen nära att inte längre ge oss allvarsam svulstig pop. Istället ger han nu oss inte endast The Bachelor, men 2010 kommer också The Conqueror, som inspireras av William the Conqueror. Patrick Wolf är med The Bachelor mer ansvarstyngd än någonsin förr. Lekfullheten han gav oss i the Magic Position har svepts iväg, och kvar är ett kargt landskap. 

Pale and deatlhy

As all your wastelands flower

And all your thickets grow

Patrick Wolf är där krigaren nedsänd från ovan, ärkeängeln som ger oss hopp i kampen mot normalitet och förtryck. Runt honom är ett kraftfält av ljud, glittrandes i en mörk värld. Cirklar gör stjärnorna och flöjtmelodierna, fram sträcks våra händer, famlar efter styrka. Kampen kan bli vunnen, med en Pan som leder oss.

Divided nation

In sedation

Overload of information

That we have grown up

To ignore

Mediocrity applauded

Through these hard times

We work harder, harder

Through these hard times

I'll work harder, harder

Ignorance is still adored

And through these hard times

We'll work harder, harder

Give me hard times

And I'll work harder, harder

For revolution

En färggladare värld

Ibland är allt som behövs lite färg bland gråheten.

Hej Hå!

Christopher Sander spelar och sjunger till vardags i Ingenting. Han har i alla fall precis släppt en skiva vid namn Hej Hå!. Sonic har recenserat. Lyssna vet ja!

Allan Edwall

Jag har som ambition att börja läsa mer böcker. Då kan man lika gärna kittla varandra - En bok om Allan Edwall ingår nu i denna ambition.

Boken är skriven av journalisten Johan Erlandsson och handlar kort och gott om Allan Edwall. Vill ni se Allan i aktion så kan jag rekommendera Vem älskar Yngve Frej?.